Världens bästa tonåring!

Fotot tog jag vid hans besök hos mig

Idag är det en stor dag för mitt äldsta barnbarn. F fyller 14 år. Grattis, grattis!

För några veckor sedan var han ju på besök hos mig i Lappland. Det var verkligen mysigt. Jag hade längtat så. Han hade då sin äldsta bror i sällskap för säkerhets skull. Det är ju litet stort att flyga utan föräldrar.

Hans mamma har pratat om sin truliga tonåring vid några tillfällen. Jaha, tänkte jag, det ordnar sig väl. Det kom i alla fall en glad kille med mycket fniss och skratt. Han tillhör den litet tystlåtna sorten, men det var heller inga problem. Han är en självutnämnd datanörd och för min del får han gärna vara det. Min egen son är också datanörd, så det kan inte vara fel, eftersom han även försörjer sig på det.

F är mitt äldsta barnbarn, som jag mycket gärna har tagit hand om en del under årens lopp, då jag fortfarande bodde kvar i Jakan. Han har tidigt gillat att sova över hos mig eller bara komma och leka en stund. Det är litet speciellt med den första! Han kommer ju alltid att vara mitt första barnbarn! Fast jag är glad åt dom allihopa!

Stort jättegrattis på 14-årsdagen!

Svininfluensan?

Näsan rinner, ögonen tåras, det svider i halsen, hjärnan känns rensad och det susar i öronen. Jag undrar just om jag fått svinflunsan, eller? I så fall har jag väl lyckats smitta släkten här uppe också. Men så illa är det faktiskt inte.

Jag har bara ätit sushi med en jätteklick wasabi. Som bekant sätter wasabin fart på kroppen på ett väldigt skönt sätt. Det ska sjutton vara bacill eller virus i en kropp, som äter så mycket stark wasabi. Jag kan ge mig på att jag kommer att klara mig från svinflunsan om jag tar en rejäl klick wasabi med jämna mellanrum. Kruxet är väl bara att det är så svårt att få tag på sushi här uppe. Det finns bara vid något enstaka tillfälle. Då får man åtta bitar med tillbehör i ett omplastat plasttråg. Men vad gör man inte för att få sig en dos sushi? Naturligtvis köper jag sushi så fort jag kommer åt, jag kan bara inte motstå.

Jag har några andra smårätter jag kan laga, där wasabi ingår. Jag får satsa på att göra dessa rätter litet oftare med extra wasabi som ingrediens. Kanske slipper jag då svinflunsan överhuvud taget. Jag har ännu inte bestämt om jag ska ta vaccinet. Jag tillhör inte någon riskgrupp, men man vet ju aldrig.

Ta inte detta som något särskilt råd för svininfluensan, men en extra klick wasabi kanske inte skadar någon.

Det är så fruktansvärt gott med sushi! Och wasabi!

Jag önskar er alla en trevlig vecka!

Någon annan stans!

Ibland önskar man att man vore någon annan stans. Titta på nedanstående foton, så förstår ni kanske varför:

Orchids from Vietnam

View more presentations or Upload your own.

Egentligen har jag det bra där jag är, men ibland önskar jag att jag kunde gå runt i ett hav av orkidéer, gärna litet mer exotiska än vad vi kan köpa i butikerna i Sverige.

Om vädret är grått och dystert, får ni tindra själva. Trevlig helg!

Snöänglar!

När F och T, barnbarnen från Jakan, kommit hit, så gick vi ut i snön direkt efter att vi ätit. Pojkarna kastade sig i snön och gjorde snöänglar. Jag har tänkt på grabbarna varje gång jag ser snöänglarna, som är precis nedanför min balkong. Nu blir snöänglarna tunnare och tunnare och försvinner om inte vädret vänder.

Nu är det blida och all snö är på väg bort. Det har visserligen snöat idag, men inget ligger kvar och det har bara blivit blötare och slaskigare vartefter dagen led. Snösvängen har till och med varit ute och plogat bort en stor del av issörjan för att vägarna ska bli framkomliga. Vi som har varit ute i ärenden idag har smugit fram över issörjan för att slippa brutna ben eller armar.

Jag saknar alla blommor från i somras. Nu har jag börjat köpa blommor i vår lilla blomsteraffär, vilket är mycket trevligt, men inte riktigt detsamma. Jag håller mig till en blomma i veckan och fotograferar från alla möjliga håll och kanter. Att fota blommor är fortfarande lika roligt. Det känns som om den hobbyn kommer att räcka länge.

J, barnbarnens pappa, åker och tentar på olika håll i Sverige och H får fixa tillvaron tillsammans med mig. I morgon ska jag vara barnvakt en stund. Det är föräldramöte i skolan. På torsdag ska jag följa med M-s på skytte. Knatten, som är 7,5 år, vill väldigt gärna lära sig skidskytte och han ska lära sig att skjuta. Han är en hejare på skidor, han är både seg, stark och snabb och det här med att skjuta är väl extra spännande, förstår jag. Skjutandet sker under väldigt ordnade förhållanden. En vuxen måste följa med varje barn och vänta kvar. Barnen måste ovillkorligen göra som instruktören säger. Det ska faktiskt bli litet intressant.

Jag får se om jag dansar längtar-efter-snö-dansen under kvällen. Då är det väl tur att ingen ser mig!

Orkidélycka!

Det var dags, ja, hög tid, att gå igenom alla orkidéer och vattna dom. Om igen har jag varit litet dålig på sista tiden på att ta hand om dom. Idag blev det i alla fall av, mitt dåliga samvete tvingade mig.

Trots att jag inte varit särskilt bra som orkidéhandhavare, så hittade jag totalt 20 nya stänglar på gång. Jag för anteckningar över varje orkidéplanta och har även noterat varje stängel, några pyttesmå, andra över en decimeter långa. Några stänglar har jag också fotograferat, se här ovan. Klicka på fotona, så syns det bättre.

Jag går här och småmyser över att det kommer att blomma ordentligt litet senare, kanske i slutet december eller januari. Då ska jag skärpa till mig och fotografera varje blomma bättre och mer "professionellt" än tidigare. Jag har ju lärt mig en del om kameran sedan i april då orkidéerna blommar som bäst normalt.

Jag har en Excel-lista över alla orkidéer med inköpsdatum, blomstorlek, när dom blommade senast och ett litet foto infogat. Denna lista är också uppdaterad idag. Jag har, om möjligt, varit ännu sämre på att uppdatera listan. Det har jag nog inte gjort tidigare i år. Men nu, den är uppdaterad, varje orkidé är avprickad. Jag har några tomma luckor efter att ha kastat några i våras, sådana som jag instinktivt visste att jag inte skulle få fart på igen. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska fylla luckorna eller låta bli. Jag fattar det beslutet litet senare!

Vi har ett strålande gråväder. Det är runt nollan och har varit dystert hela dagen. Dagen var som gjord att skaffa sig litet orkidélycka!

Här va´re tänt!

Jag har varit hos barnbarnet och tänt ett ljus och en marshall. Det ska lysa ordentligt där. Hans föräldrar och syskon hade redan tänt sin lykta. Nu lyser det så vackert där och det var tänt runtom på hela kyrkogården. Vi har faktiskt litet snö även om snötäcket inte är särskilt tjockt.

Det är litet jobbigt att gå och tända ljus för ett barnbarn på kyrkogården. Det är inte roligt. Det lägger sordin på hela dagen för min del. Jag vill inte tända ljus för ett barnbarn. Han kunde ju få vara med oss andra i stället, leka med sina syskon och vara som en vanlig tioåring.

Det värsta med den här dagen är att det firas Halloween samtidigt. Halloween firas den 31 oktober och normalt infaller vår Allhelgonahelg några dagar in i november, men inte i år. Nu blev det samma helg. Första året jag bodde här hade jag just kommit hem från kyrkogården och tänt ljus. Jag kände mig litet dämpad och tänkte extra mycket på barnbarnet. Det ringde på dörren. Utanför står två vuxna karlar (eller åtminstone långa, gängliga tonåringar) utklädda till häxor och monster. Jag klämde igen dörren med en smäll mitt framför näsan på dom och tyckte inte alls det var roligt.

Nu har jag släckt alla lysen i fönstrena. Jag har stängt dörrarna till rummen där det syns in när folk går förbi. Jag sitter och kurar i vardagsrummet. Folk kan i och för sig se att min bil är hemma. Om det nu ringer på dörren är jag "inte hemma". Jag tänker inte öppna, har inte lust att ge något "bus eller godis".

Jag tänker inte fira Halloween samtidigt som jag vårdar minnet av mitt barnbarn. Jag har tänt ljus här hemma också och jag hoppas att ingen ringer på min dörr.

Trevlig kväll till er alla!